När blev det såhär?
Jag har en liten, liten förfrågning. När i mitt liv blev det viktigaste i världen hur många kompisar man har och hur många fester man blir bjuden på? Jag trivdes på den tiden när det var viktigare att man hade ett par nära vänner som man gärna gjorde vad som helst med, istället för dom man hela tiden måste visa hur full man varit och hur ofta man festar och vilka sjuukt coola människor man gör det med. Varför kan man inte längre bara sitta ett litet gäng och hänga i någons säng och titta på film längre? Om man ska göra det nu ska det iaf räknas in minst tre flaskor vodka och trettio pers. Visst, jag gillar att festa, på helger, och inte varenda jävla helg heller. Bara när jag har lust. När det är en rolig fest, med människor jag känner och kan vara mig själv med. Inte när man får en inbjudan till den där allra fränaste festen "alla" andra ska vara på men inte dom man står närmast, då vill jag verkligen inte. Ursäkta men det är så.
Sen undrar jag, när blev det såhär? Hur kunde man gå från det där mysiga till att hela tiden vela festa, som många av mina närmsta vänner? När och varför?
Jag orkar inte med det mer.
tävling osv
Juni. Sommar. Förändring.
Hejsan små människor.
Nu är det officiellt sommar, och idag är det tillochmed bra väder! Jag börjar klockan nio och ska ha estetkurs, sjukt nice. Men jag är nog den enda i klassen som tycker det ska bli kul. Resten är sjukt boring.
Igår tog jag tag i en jävligt svår grej, men nu känns det bara skönt att allting är över, jag måste lära mig att inte alltid vara andra till viljes. Utan tänka på vad jag själv vill, vem jag mår bra med och hur jag mår bra. Men det är svårt det där.
På fredag är jag ledig vilket betyder att jag och mina små vänner ska mysa till det med grillning i stadsparken torsdag kväll. På fredag ska jag ha reunionstrams med min gamla klass, men det kommer säkert bli trevligt med.
Nu går snart bussen. Love yah!
Idag kör jag på shorts. Bryr jag mig om det blir kallt? Nope.
